Obehag.
Jag stod där och bläddrade i svenska sångboken. Märkte att en man kom fram, nästan rusade fram. Jag tittade upp, personen kom i samma fart som om vi varit bekanta. Han ställde sig brevid mig, precis sådär nära så att det blir obehagligt. Försökte bläddra vidare i sångboken, började skruva lite på mig, ville ta mig därifrån. Mannen började blåsa i händerna, gnida dem sådär som när man tvättar händerna. Av någon anledning la jag märke till att alla fingrar var såriga. Skulle precis gå då han han tittade mig i ögonen och blockerade min väg.
"Vad är klockan?" Ett jätteleende, han såg liksom härjad och galen ut.
"ehh.... den är fem över fyra."
"ok" Han ögon blev ännu ivrigare, plötsligt började han stryka mig över axeln, klappa mig på armen, flåsa,
"du är så fin..."
" Ursäkta... jag måste." började rusa genom affären. Han skyndar efter.
"men se mina händer, håll mig i handen, snälla.." Helt desperat, jag rusade ner för trapporna till våningen under. Tittade mig först om när jag var nere. Han hade inte följt efter.
Andas ut, då kännde jag hjärtklappningen, tårarna i ögonen, paniken, illamåendet. Jag kan inte komma på sist jag kände mig så kränkt och rädd. Obehag över att en främande människa "kladdade" på mig. Skräcken av att titta in i en persons ögon som var så pass psykiskt instabila. Han verkade helt galen och okontrolerad.
Berättade för damen jag bor med om dagens händels. Hon instämde i att det var obehagligt, samtidigt som hon lugnande sa:
"Tur att det var på allmän plats med massa mäniskor omkring dig."
Tänk det känns inte ett dugg lugnande. Det var ju inte direkt som jag märkte reagerade. Normalt sätt ska man ju känna sig trygg på allmänna platser. Det trodde säkert Anna Lindh också när hon gick in på NK. Eller Tobias när han var på väg hem. Det går upp för mig hur osäkert vårt samhälle är. Eller hur skrämd jag blivit av media. Psykiskt sjuka personer går runt utan att få vård eller klara sin medicinering. Förr var man rädd för ficktjuvar och väskryckare. Idag är jag snarare rädd för att bli nerstucken. Att undvika mörka gator, gå själv hem mitt i natten, hålla i sina ägodelar, inte prata med främlingar vad tjänar de till när oberäkneliga personer inte bryr sig om risker.
Det är svårt att vara stark. Helst skulle jag vilja stänga in mig och inte gå bland folk alls. Jag är lite allt eller inget. Men det skulle bara betyda att jag är blir begränsad.
Obehagligt, så jävla obehagligt. Kommer vara skärrad ett bra tag framöver. Det gör ont att få insikter.
"Ofredande är enligt 4 kap 7 § BrB när någon antastar eller med hänsynslöst beteende ofredar annan. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år.
Skillnaden på ofredande och sexuellt ofredande är att det för sexuellt ofredande krävs att handlingen är ägnad att väcka obehag hos annan. Att obehag verkligen uppstått hos offret i det enskilda fallet är dock inte ett krav, men det måste röra sig om en handling som normalt väcker obehag." http://www.lawline.se/besvaradfraga.php?id=3940
0 kommentarer:
Skicka en kommentar