Full, fullare, våldtagen?

Efter två veckors feberyrande och matsvårigheter insåg jag att det var dags att ta tag i saken och få en undersökning. Eller iaf ringa till vårdcentralen. Utan några förhoppningar ringer jag 8.00, förklarar mitt problem och en jättetrevlig dam på andra sidan erbjuder mig tid 10.15. Jag bli imponerad av att få komma så fort, samtidigt lite bitter över att vi i fina delen av stan kan få en tid samma dagen medan vänner i Biskopsgården kan få vänta i veckor.

Väl på plats blir man väl omhändertagen. Alla är så trevliga, precis som det ska vara men som man inte väntar sig. Sköterskan tittar först konstigt på mig när hon ropar upp mitt namn.
"Hej, det är jag som är Madeleine."
"Hej... förlåt men du ser precis ut som en tjej som var här för en timme sedan."
Skratt

På en vecka har tre personer komenterat att de sett min dubbelgångare. Jag kanske börjar bli för alldaglig.

Sedan får man sitta i litet sterilt rum och vänta på läkare, i bara 10 minuter. Jag som var förberedd med egen bo och allt. En trevlig doktor kommer in som bryter på något språk jag aldrig listade ut. Vi presenterar oss, jag får förklara att jag både läser till jurist och arbetar på bank. Jag får förklara mina besvär, hon ställer följdfrågor.

"Har du någon pojkvän?"
Precis frågan jag hade väntat mig. Börjar skruva på mig lite, det är hopplöst att komma in som tjej och ha problem med magen.
"Nej, det har jag inte..."
"När hade du senast sex?"
Djupt andetag...
"Ett bra tag sedan, tillräckligt länge sedan för att veta att jag inte kan vara gravid."
Hon ser väldigt misstänksam ut.
"Så det finns inte en liten chans att du kan vara gravid?"
Rubb it in....
"Nej det finns det verkligen inte."
Tystnad...
"Du har inte varit berusad på någon fest nyligen?"

Hallå! Vad är det för en fråga. Här klagas det över poliser och hela rättsväsendets frågor till utnyttjade flickor. Jag brukar inte riktigt bli så berusad att jag inte kommer ihåg om jag har sex.... Gjode mitt bästa med att förklara att jag inte kunde vara gravid, och att det vore slöseri med resurserna att genomföra ett graviditetstest. Efter ett tag blev jag trodd och undersökningen fortsatte. Efter mycket klämmande, tryckande och prover. Fick jag sitta ner och invänta diagnos.

Magsår

Jag var inte alls beredd på den diagnosen. Dessutom ett stort och elakt magsår som krävde dubbeldos av medecinering. I vanliga fall tar jag inte ens ipren om jag inte verkligen måste. Det här blev en stor chock. Jag måste sluta stressa helt, lägga om min kost och prioritera att må bra. Fast tydligen är vi vegetarianer redan så medvetna att vi knappt behöver lägga om kosten. Men till de påståendet kommer underbar konversation 2 med doktor klumpig.

"Eftersom du är överviktig bör du verkligen försöka motionera och äta nyttigt"
"Ehh okej...."
"När man kommer upp i min ålder blir det så mycket svårare att bli av med övervikten."
Alltså, jag kanske inte är smal som en pinne, men jag ligger knappast över 25 i BMI vilket enligt mig är ett mått för om man är överviktig.
"Jo så är det säkert, men jag är väldigt noga med min kost och jag är ute och springer 2-3 gånger i veckan. Självklart ska jag försöka bli bättre, men det är svårt att hinna med."
"Mm de är ju en start iaf."

Inte nog med att jag nästan svimmade över att få veta att jag kanske har ett hemskt magsår som jag kommer dras med i evigheter, så passar doktorn på att läxa upp mig om övervikt. Jag kunde inte låta bli att ge igen lite. Var tvungen att ställa lite följdfrågor, berätta att jag tidigare haft mycket problem med min mage för några år sedan, fsen kanske jag råkade flika i något om att jag två gånger legat på sjukhus och behandlats för ätstöringar och undrade om det kunde fått följder som jag drabbats av idag.

Kan väl konstatera att läkaren fick ganska mycket ångest över att kallat mig överiktig, hon bad flera gånger om ursäkt för att hon uttryckt sig så klumpigt. Var inte riktigt hennes dag. Hade hon inte varit så otroligt trevlig hade jag blivit ganska grinig.

Blev lite grubblerier över ett 20 min läkarbesök. Det här med att inte stressa kommer ta ett tag att lära sig. Men magsåret tar jag som ett tecken på att jag behöver sabbatsår och semester.


Känske borde min doktor omvärdera sin kvinnosyn. Väldigt få tjejer super sig så fulla på fester att de inte kommer ihåg samlag, det finns en gråzon mellan smal och överviktig, när man inte ens har läst journalen kanske man ska överväga vad man häver ur sig.