Länge leve livet!
Just nu går det bra.

Jag hade ett mål, radera gamla demoner. Det går otroligt bra. Även om jag drar till mig någon ny så blir jag bättre på att slå ifrån mig.

Och nu ska jag göra något väldigt olikt mig, jag skyller allt på dåligt sexsistiskt inflytande men det kan inte hjälpas. Det är dags för en hyllning. Till pojkarna i mitt liv!

Ni är fantastiska på alla sätt och vis. Jag känner mig verkligen bortskämd. Middagar, kärlek, vänskap, ord, kramar, musik. Jag är så tacksam för alla som finns runt omkring mig. Ni gör så mycket som gör mig så glad. Hur skulle jag egentligen någonsin nöja mig med en pojkvän, för alla ni tillsammans är det bästa en kvinna kan önska sig. Några simpla ord i en blogg är inte mycket att komma med, men det är något. Varför ni gör så mycket fint kan jag inte riktigt förstå, och jag har svårt att tro att jag förtjänar det. Ofta när livet är tungt är flera av er mina duvor som hindrar mig från att falla. Allt ni ger mig skulle jag vilja ge åter tusen gånger om.

Tack för att ni får mig att le och må bra!

Fortsätt vara som ni är och ni kommer göra många fler lyckliga. Det är det lilla som räknas, som att stå med på en attgöra-lista.

Detta plötsliga utspel beror nog på att årets första månad snart är slut och jag kan inte tänka mig en bättre start på ett år. Ingen nämnd ingen glömd. Ni är så många som är så bra, på erat eget vis.

Visst att hylla män är lite tabu, men sen när skulle tabu hindra mig. Ni är otroliga!

Kärlek Fred och Förståelse!