"If a woman was beautiful and talented; if she could sing, dance or converse intelligently, why should she waste her skills on one man alone? Why shouldn't a number of men enjoy her company?"http://www.powells.com/review/2008_11_19
Citatet blir tagit lite ur sitt sammanhang och poängen är mest att de fick igång mitt tänkande och intresse att börja blogga igen.
Vad är det egentligen som är så farligt med kvinnan? Vad är det som får män att till varje pris ha kontrollen? Jag har en teori om att det grundar sig i mäns rädsla för kvinnor. Kvinnan är livet, kvinnan är moder jord. Kvinnan ger liv till jorden, och skulle vi utrotas skulle reproduktionen dö ut.
(Många tycker att motsatsen också skulle leda till att reproduktionen dog ut vilket i teorin är sann. Dock är utvecklingen på vår sida. Vi har redan byggt upp spermabanker och vår förmåga att klona utvecklas ständigt. Att män på vetenskaplig väg skulle reproducera ligger mycket längre bort)
Alla människor föds ur en kvinna. Detta är en sån enorm "makt" eller förmån som män aldrig aldrig kan ta hur mycket de än kämpar. Zola insåg tidigare hur skrämmande och smarta kvinnor var att den stora lösningen var att alltid ha kontrollen. Är detta mäns grundsten, så länge vi kontrollerar makten är vi trygga?
Carl-Johan Vallgren sjunger att "allt är kvinnornas fel". Ja det är nog sanningen. Makten och livet ligger hos kvinnorna och i mäns blinda strid om kontrollen över kvinnan får förödande konsekvenser. För vilka krig man än startar, vilken religion man än kämpar för, vilken kontroll man än tar över naturresurserna så når man inte total kontroll.
Jag kan känna en hopplöshet många gånger. Vilken kamp är det som vi feminister, ekvalister och systrar för? Mäns rädsla för det stora ligger så djupt att vi inte kommer åt. Deras kamp om kontrollen tar sig alla skepnader. I mäns retorik framställs ofta kvinnan som offer i ett led att utmåla oss som svaga och kontrollerbara. Ser man bara på kristendomens grund så har vi en stor motsägelse, det var inte Adam som fick stackars Eva att äta äpplet. Det var stackars Adam och hemska Eva enligt många, dock ska vi såklart inte förringa ormens inverkan. Som idag ofta förknippas med kvinnor.
Är egentligen min helt ogrundade teori helt orimlig? När vi ser på män som våldtar, män som misshandlar kvinnor, män som skapar våra krig, män som styr våra länder, män som arbetar fram härskartekniker, män som till varje pris måste måste hävda sin överlägsenhet... När vi ser på män, ser ni inte rädslan och kontrollbehovet?
Varför vill en man annars misshandla hålet han själv föddes ur, varför vill han annars slå individen som föder hans avkomma, varför skulle han annars skända kvinnor och barn världen över med vapen som hjälpmedel och varför skulle han annars skapa system som går ut på att missgynna kvinnor?
Visst vi kan ha en dialog om hur vi stoppar männen, hur vi sätter dit dem, hur vi hämnas, hur vi straffar. Men jag är just nu intresserad av varför? Mäns handlingar mot kvinnor är ingen slump, den har genomsyrat hela vår historia, i alla klasser, oberoende av demokrati eller diktatur. Fäder, bröder, pojkvänner, livspartners, söner... Gärningsmannen är en man.
Kvinnan är större och kvinnan är mäktigare för trotts allt detta så överlever vi. Men försöker vi lägga oss på männens nivå riskerar vi att vara ett medel som utrotar oss själva. Mäns största vapen är att sätta skräck i oss för att uppnå kontroll. Och vår största svaghet är att vi kommer fortsätta föda män, älska våra familjer och förblindas av förälskelser.
Försök att inte bli rädd. Låt dig inte kontrolleras!
Var så vacker som du vill, dölj inte din talang, sjung, dansa för och med vem du vill. Du bestämmer vem eller vilka som får njuta av ditt sällskap.
Jag blir också kär, jag håller av mina bröder, jag saknar min far och jag hyser starka känslor för många manliga vänner. Allt detta står jag för. Det jag talar om och filosoferar om handlar om något större. Det grundas inte på någon bitterhet utan snarare en tro att människans natur är att vara rädda för det stora mäktiga och se kontroll som ett skydd. När vi kvinnor upplever att män är stora och skrämmande blir spiralen att vi söker kontroll för att skydda oss trotts att vi hade kontrollen från början. Sedan går det bara runt runt runt...
Jag hoppas att lösningen är känslan av trygghet och att vi kan nå trygghet genom kärlek till varandra.
