Riddare i Bägare

Efter ett kvällssamtal där ja råkade nämna tarot så fick jag höra lite mindre trevliga kommentarer och det slutade med att jag för en gångs skull sa och markerade. Alla behöver inte tro på allt men bara för att man utforskar något som är lite annorlunda så behöver man inte ta skit. Bara för det var jag tvungen att ta lite extra tid och dra ett kort innan jag bäddade ner mig. Återigen förvånas jag över hur ett kort kan säga så mycket och ibland vara så mitt i prick.

"Riddare i bägare står för yngre känsliga män. De anses vara förförande och intresserade. Men de står även för personer av båda könen vars känslor har antänts och kan svänga och vars känslor kan vara opålitliga."

"Kortet kan också symbolisera en person i frågeställarens omgivning som hyser varma känslor för frågeställaren - det kan röra sig om en man, eller en kvinna - en person av samma kön eller en person av det motsatta könet. Kortet står alltså för en person som tycker om dig."

Nä jag är inte knäpp och jag tror inte kort kan lösa allt. Men jag roas av hur rätt de träffar.
Nu ska jag sova och sluta grubbla.

Åtta i stavar

Ibland när jag har svårt att sova eller grubblar på någonting tar jag fram mina mina tarotkort, håller dem i mina händer, andas lugnt och fokuserar på vad som grämer mig mest. Jag brukar formulera det som en fråga, typ "hur ska jag lösa det här?" Ofta får jag bra svar men igår fick jag hittills det mest träffande svaret. Det kan vara en tillfällighet eller så måste jag erkänna att jag faktiskt tro på sånt här. Första gången jag började var när jag var 15 eller 16 år, nu är jag snart 24 år och kanske är mogen att stå för att jag tror på sånt vi inte kan se.

Frågan jag ställde igår kväll är för personlig för att skriva här men svaret blev Åtta i Stavar.

Vad kortet betyder är i korthet:

Du är otålig, något viktigt är på väg att hända. Kortet står oftast för förväntningar.

Kortet kan också stå för en resa, nya vänner och nya erfarenheter. Det som sker sker snabbt och till din fördel.

Ibland kan kortet står för en beundrare eller en snabb kärleksaffär. Spänningen finns i luften.

Ibland står kortet för chatt, meddelande via Internet eller ekonomiska transaktioner via internet.

Stavar står för handling, energi, entusiasm och förmågan att uppnå sina mål. Åttor står för nya perspektiv samt resultatet av sina ansträngningar.

Allmän betydelse - Kortet symboliserar aktivitet och fart, kombinerat med stort hopp eftersom ett lyckligt slut närmar sig. Kortet står även för kommunikation, meddelanden över avstånd, snabbhet, snabba beslut och handlingar.

Jobb - Kommunikation över avstånd är viktiga i ditt jobb. Mycket händer i snabb takt. Du får viktiga telefonsamtal eller brev.

Kärlek - Du och din partner kommunicerar mycket tillsammans, kanske över nätet eller telefon. Åtta i stavar kan också stå för en resa eller nya vänner eller för en snabb och passionerad affär om du är singel.

Ekonomi - Dina ekomoniska problem kan lösas, men du måste handla nu.

En vit jul!

I all stress inför jul känner jag att detta verkligen ska belysas och att alla tar ansvar. Jag vill ha en vit jul och jag vill att alla barn ska få ha en vit jul. Kanske blir det ingen snö men julen kan vara vit ändå.

Vad handlar egentligen julen om?
Ja den handlar om julklappar, om julmaten, om granen, om gemenskap, om förväntningar, om pyssel, om shopping, om pepparkakor, om ost, om tomten och mycket mera beroende på vem du är. Alla dessa ord har en väldigt positiv klang. Men för väldigt många har inte julen en lika positiv klang.

Självhåller jag mig helst ifrån alla shoppingcenter just nu för att det är jobbigt. Överallt ser jag människor som tvingar sig att lägga sina sista kronor på presenter, jag ser pensionärer som knappt orkar ta sig fram med sin rullator men ändå trängs i folkvimlet, jag ser barn som bara ser paket och jag känner en hets. Samtidigt tillbringar jag kvällar på banken och tittar på människors bankkonton och sparande. Ingen kommer undan rubrikerna om hur folk får det sämre och sämre. Jag skulle vilja påstå att detta är sanningen och inte bara ett sätt för aftonbladet att sälja lösnummer. Det finns en panik, speciellt när man inte har pengar men svämmar över av krav. Testa att läsa på forum för överskuldsatta och känn deras känslor inför julen.

Kravet på att ge är en börda för så många, jag vill inte att julen skall handla om det. Jag vill att julen ska handla om glädje, och är det några som kan stråla glädje så är det alla barn. Det fina med barn är att de kan stråla glädje utan ett berg julklappar och utan att känna press på vad de ska ge.

Det finns något som vi alla dock kan ge till barnen och det är en vit jul utan alkohol.

"Alkoholkonsumtionen är i dag hög bland vuxna runt om i landet. Runt 385 000 barn växer upp i Sverige med föräldrar som har ett riskfyllt drickande. Ännu fler barn känner obehag under julen. Barn till normaldrickande föräldrar. För när mammas kramar plötsligt känns annorlunda, när fasters skämt blir omöjliga att förstå eller när morfar luktar så konstigt, då står inte längre julen för en trygg gemenskap."

Jag tror inte att mina syskonbarn lider av att vi dricker lite snaps eller vin till maten, jag har inte de senaste åren varit med om att någon skulle varit för berusad. Men detta är bara vad jag tror och inte vad jag vet. Jag vet inte om de uppfattar en lukt som kan vara obehaglig eller märker ett annat kroppsspråk. Det jag däremot vet är att julen har för mig aldrig handlat om varken vin, starkglögg, snaps eller annan form av alkohol. Om vi inte har en gran kommer jag att sakna den, om vi inte äter en middag ihop kommer jag att sakna det men alkoholhalten på det jag dricker kommer jag inte att sakna.

Vuxna måste ta ställning och vi påverkar andra i vår omgivning. Även om du själv inte kommer att fira jul tillsammans med barn så kan du göra ett ställningstagande i solidaritet med alla de barn som växer upp i hem med missbruk. Och våga stå för ditt ställningstagande!

Berätta för andra att du tänker avstå från alkohol och berätta varför. Alkoholism finns i det dolda. Du vet inte hur vanorna är hos dina kollegor, klasskamrater eller grannar. Att du vågar ta ställning kanske hjälper någon annan.

Att barn ska leva i en trygg miljö och må bra är allas ansvar. Är din snaps värd mer än barns välbefinnande?

Julen har faktiskt ingenting med alkohol att göra.

ps. Självklart hoppas jag även på en grön jul där konsumtionen inte står i centrum och att fler gör som min kära Linnea, ger några extra kronor till sitt fadderbarn och väljer bort några julklappar.

Nytt försök

Ett år har gått och mycket har tydligen hänt. Så mycket att jag känner att det är tid att börja blogga igen. Jag hoppas lite att detta ska vara en del i min väg till ett lite bättre och hälsosammare liv. Samt ett sätt att hantera alla förändringar som sker i kropp och sinne.

På något sätt trodde jag att den värsta tiden var när man var tonåring, och det var ju faktiskt inte så jobbigt. Så utifrån det tänkte jag lite att livet skulle vara en dans på rosor. Svaret är nej. det händer saker hela tiden som förändrar en.

En av mina senaste insikter
Jag har omvärderat min syn på Göteborgskravallerna. För många kanske inte detta betyder något men för mig vänder detta uppochner på hela mitt liv. En kort historik om mig vid denna tidpunkt 2001. Jag var 15 år, politiskt blommande, medlem i attac och intresserade mig för alla former av demonstrationer och aktioner. Självklart mot all våldsanvändning och värnade hjärtligt om djuren trots att jag inte var vegetarian. Som jag hade laddat för att få åka med till Göteborg på Eu-toppmötet och bo på Schillerska med massa andra aktivister som jag inte kände. Nu krockade dock detta möte med kulturskolans resa till Danmark. En resa alla mina vänner skulle åka på och som vi övat inför i ett halvår. Min mammas beslut blev att skicka mig på resa till Danmark vilket jag ändå tyckte var okej. Lite synd att missa demonstrationer i Göteborg men vi skulle iaf åka igenom Göteborg och kanske se lite.

Jo, tack när vår buss kör av färgan i Göteborg är kraallerna i sitt slutskede och staden är ganska kaos. Då var mötet i sitt slut och vi hade egentligen missat allt bråk när vi var i danmark. När vi åkte igenom staden såg jag iaf lite demonstrationståg och tittade längtande efter deras plakat. Men vi skulle rulla hem till lugna Hallsberg.

Hemma i Hallsberg börjar man inse vad som har hänt. Här är min uppfattning om vad som hade hänt: Några lugna fina demonstranter försökte utnyttja sin grundlagsskyddade rättighet att demonstrera och vad händer. Jo ett gäng polissvin kommer och sabbar allting. Tvingar ner dem i sitt ringar fast de har tillstånd att gå i demonstrationståg. Sen gör de en husrannsakan där de utan grund tvingar ner fredliga ungdomar i vattenpölar och smuts på schillerskas skolgård. Där blir de förnedrade, plosien använder kränkande ord och många får ligga i flera timmar på asfalten. Personer misshandlas svårt på vasaplatsen, polisen ger sig på tjejer som bara försöker skydda sina vänner från att bli ihjälslagna. Och ungdomar grips hej vilt utan egentligen har gjort något. Sen händer det värsta, en ille skjuts av polis. Mitt på öppengata, han är ensam och de är minst 7 stycken. Ja han kanske har kastat en sten men han skjuts och skadas svårt, när han försöker springa ifrån poliserna. Dessutom när det är dags för rättegån har polisen förstärkt ljud och påverkat bevismaterialet. Skandal! Vilka var egentligen bovarna? Jo poliserna såklart. Visst någa gatustenar kastades men det var ju bara en reaktion på polisernas tjänstefel och provokation. Jag skulle också kasta sten om någon behandlade mig så eller slog min kompis. Det jag riktigt tog avstånd ifrån och egentligen mådde dåligt över var att några kastat stenar mot polishästarna. Det här är ju då min personliga uppfattning med spridda källor.

Nu är det ju så att jag har vänner vars föräldrar som är poliser och endel av dem blev nerkallade till Göteborg. Så jag och mina vänner hade kanske inte riktigt samma uppfattning om att demostranterna var stackars hjältar och poliser svin som missbrukade sina maktbefogenheter.

Denna åsikt har jag nu burit på sedan dess. Och när jag termin 4 å juristprogrammet hade Straffrätt med min lärare Gösta hade jag samma inställning. han hade fel och var bara pratisk för att han är polis, jag visste dock bättre och kunde se vad det verkligen handlade om.

Nu läser jag fördjuningen i straffrätt och började kursen med samma inställning som alltid. Sedan gjorde jag det stora steget och började läsa extra litteratur i svensk polisledning...

Förlåt alla idealister och världen. Men jag måste släppa en ste från mitt hjärta och omvärdera mina åsikter. Polisen hade rätt i att skjuta, det var olyckligt att killen blev allvarligt skadad, men han kastade sten och polisernas kollega blev allvarligt skadade att de var tvungna att göra nånting. Jag kan förstå det, jag skulle inte heller låta min kollega ligga på marken och stenas till döds. Och varje person som kastar sten mot ett oskyldigt djur förtjänar faktiskt att få lite smällar. Alla aktivister var inte änglar, några var faktiskt bara där för att bråka. Nag. rassian på schillerksa är jag fortfarande lite tveksam, jag tycker inte riktigt att de hade rätt grund och poliserna kunde ha gjort en bra och effektiv rassia utan att förnedra demonstranterna som bodde där. Men polisre är bara människor många hade jobbat under enorm press i flera dagar med väldigt lite sömn. De hade en bristfällig ledning och var inte alls utbildade att hantera en sån här situation. Något polisledningen verkligen borde få mer skit för i och för sig.

Så nu är det officiellt jag lägger ner kampen. Polisen är inte svin, de behövs och de gör bra saker. Man får demonstrera men aldrig använda våld undantag för självförsvar och aldrig någonsin attakera ett djur. Man kan på ett fredligt sätt uttrycka vad man vill och påverka. Detta kanske låter som lite för många men för mig har det ändrat min världsbild. Jag har ALLTID kunnat debatera och diskutera om kravallerna i Göteborg. Nu kännre jag mig tom eller som att jag har bytt sida och försvarar poliser. Mitt aktivisthjärta är dött och nu är inte steget långt borta från att bli moderat.

Så illa kanske det inte är men jag känner mig rotlös. Tänk om alla mina starka åsikter kommer blekna ut? Vad ska jag då tro på? Vem är jag då? Vad ska jag utstråla till mina barn? Om jag skulle få barn hoppas jag verklgien att de blir idealister som vågar tro å någonting och ta ställning. Skitsamma om de kommer ändra sig eller i mina ögon ha fel. Bara de brinner och vågar tycka. Skräcken är att inte bry sig, inte tycka, inte orka.

Okej världen, jag hade fel. Och det är jobbigt. Men jag är inte feg och jag kan stå för det.